Varje dag, varje vecka, gör ledarna i ungdomsverksamheten ovärdeliga insatser för föreningen och dess ungdomsspelare. Flera av dagens Giff-ledare har spelat många matcher i den svartvita tröjan, som exempelvis ledarna för Bollekis där Angelica Andersson, Henrik Häll, Björn Persson och Emil Sand tillhör ledargruppen, eller målvakterna Jonas Lundgren och Ola Larsson som vaktat målet när TG&IF spelade division 2-fotboll.
En del av ledarna har gjort ett hopp ”nedåt” efter att ha varit verksamma på i olika roller på seniornivå – som Niklas Österberg, Rickard Fredriksson och Christian Joelsson, som förutom massor med seniormatcher har tränat och ansvarat för seniorlag.
Andra utmaningar
Niklas Österberg, som varit tränare för Ekedalens SK och IFK Tidaholm på seniornivå, konstatera att det finns andra utmaningar att arbeta med barn än med vuxna.
– När man arbetar med barn handlar det framför allt om att få dem att bli intresserade och skapa motivation hos dem för att fortsätta. Det är en balansgång, men här i ungdomslagen, precis som i seniorfotboll, handlar det om att lära sig. Allt blir mycket roligare ju mer man kan, det kvittar ju vad det handlar om. Sedan är det klart att det är skillnad mellan senior- och barnverksamhet. Seniorverksamhet handlar ju till viss del om resultat. Vi spelar ju våra matcher och vill vinna på ungdomssidan också, men det fins inga tabeller och så. Det blir ett helt annat fokus, säger Österberg som är verksam i både TG&IF:s F12- och P10-lag.
Både på senior- och ungdomsnivå handlar det om att försöka utveckla spelare. Men kanske på lite olika sätt.
– När jag var seniortränare var det ett stort fokus för mig på att vinna, nu är det stora fokuset på att utveckla ungdomarna. Det är den största skillnaden, säger Joelsson som har varit tränare i TG&IF, Åsarp/Trädet, Ekedalens SK och Valtorps IF och som nu är tränare för F7-8-9- och P13-lagen i TG&IF.
Jobbar i skolan
Både Niklas Österberg och Christian Joelsson arbetar inom skolans värld. Det tror Joelsson är en fördel.
– Jag har fördelen att jag jobbar i skolans värld och kan bemöta och förstå situationer där det är barn som spelar fotboll. Fördelen med ungdomsfotboll är att man får ha spelarna från att de är sju eller åtta år och man kan se dem utvecklas. Det är tjusningen. Men jag vill ut och spela emellanåt, jag var ju ofta spelande tränare, ler Joelsson och fortsätter:
– När jag höll på med seniorfotboll ville jag vinna varje match. Att vinna var väldigt viktigt för mig. Jag har höga krav på mina spelare nu också, särskilt i laget med 13-åringarna. Jag vill alltid ha fokus och full koncentration när vi är ute på planen och självklart ska alla alltid sträva efter att ge 110 procent. Och jag vill att alla ska tänka fotboll, att man inte står och tittar på vad som händer med armarna i kors. Jag vill få spelarna delaktiga och att de ska brinna för fotbollen. Men det är kanske inte riktigt så att alla brinner fullt ut för det i ett ungdomslag. När man hade ett seniorlag då visste man att spelarna var där för att de brann för sporten.
En svårighet, säger Joelsson, är att man som ungdomsledare som tidigare har varit inom seniorfotbollen, tar vissa saker för givet.
– Ibland får man stanna upp och konstatera att en del inte förstår när jag säger en sak på ett visst sätt. Den där spelförståelsen får man lite per automatik när man håller på med seniorfotboll och då kan kan börja på en annan nivå.
Ingen svår omställning
Niklas Österberg tycker inte att det har varit en svår omställning att fokus inte är på att vinna matcher.
– Nej, det tycker jag inte alls. Tittar man på spelarna så blir de glada när de vinner, och så ska det ju vara. Förlorar de så blir de besvikna, men det är inte så att de hänger upp sig på det resten av dagen, säger Österberg.
I de lag som Niklas Österberg tränar har antalet spelare blivit fler under den pågående säsongen.
– I F12-laget började vi med tio spelare i år och nu är 17 eller 18. Det är fantastiskt bra att vi har blivit fler. Framför allt på tjejsidan behövs det fler spelare. Nästa år ska vi gå upp och spela nio mot nio. Då krävs det många spelare. På killsidan är det många årskullar där både Giff och IFK har spelare i samma årskull, men på tjejsidan är det inte så många som spelar. Om det blir lag på tjejsidan beror på om någon förälder startar upp ett lag och då kan det bli hopp på flera år mellan lagen. Vi tappar något år med spelare och det gör att det blir svårt att fylla upp lagen. Det hade varit fantastiskt om alla tjejer hade varit i samma klubb, säger Österberg och fortsätter:
– Just nu är vi 14 killar i P10-laget och då har IFK lag i samma ålder. Det är väldigt uppdelat mellan Hökenssåskolan och Forsenskolan. Våra spelare går på Forsen. Det är kanske lite tråkigt i och för sig, men det är så det är.
Stort intresse
Även Joelsson märker att det finns ett stort intresse av att spela fotboll i TG&IF.
– Det är jättekul att det finns ett stort intresse. Det svåra är att räcka till som ledare. Killarna tränar tre gånger i veckan och tjejerna två. Sedan ska man planera in matcher på det. Om man vill öka träningsdosen då finns material, planer och spelare, men det finns kanske inte ledare. Nu var det en förälder som hoppade på i ett av våra lag och då kunde vi öka träningsdosen med ena laget. Det är kul att vara ledare och man får vara med sina barn, men man märker att ju äldre de blir, desto mer tid tar det. Fast ändå blir det kanske ännu roligare då när man kan börja prata mer fotboll.
Mår Giffs ungdomsverksamhet bra?
– Ja, det tycker jag. Nu har vi en ungdomssektion med en representant från varje lag och då har man bättre koll på allt. Det är ett bra gäng som jobbar, säger Österberg.
– Giffs ungdomssektion fungerar hur bra som helst. Vi träffas en gång i månaden och sektionen består av en ledare per lag. Då vet jag som ledare vad vi pratar om. Giff som förening stöttar upp ungdomarna fantastiskt bra. Vi har en budget och vi får köpa material när det fattas grejer. Det är alltid bra planer och många är på Ulvesborg och donar. Det är full fart här hela tiden, säger Joelsson.